Lycka i en liten kopp

Det är inte ofta, speciellt inte här i USA, som jag dyker på ett café som lever upp till ALLA mina förväntningar över hur ett riktigt bra café ska vara. Men plötsligt händer det! Jag besökte Pannikin första gången i julas med mina föräldrar, och det var helt enkelt så pass bra att jag var tvungen att visa Mr M stället. Och om något involverar sötsaker (kanske till och med möjlighet till vispgrädde!) så är han inte den som opponerar sig... Sagt och gjort - igår gjorde vi en liten utflykt från San Clemente till Encinitas, cirka 35-40 minuters biltur söderut.

När ett café erbjuder ett digert utbud av lösthe (och har eget kafferosteri, om man nu skulle vara lagd åt det hållet) och serverar det i en riktig porslinsmugg utan att jag behöver fråga efter det, då är de på riktigt god väg. Lägg där till goda tilltugg i form av hembakta pajer, kakor, muffins och annat sött, och en mysig, hemtrevlig atmosfär som inbjuder till att sitta ned och fika och jag är såld! Det låter så enkelt i teorin, men i praktiken finns det väldigt få ställen som lever upp till allt.

Cafét ligger i en gammal järnvägsstation från 1888 och inredningen är därefter. När det är lite soligare och varmare än vad det var igår kan man sitta ute och fika också.

Nackdelen skulle väl vara att det ligger så långt ifrån oss då, men å andra sidan börjar beach 2014 väldigt tidigt här i Kalifornien så det kanske är tur... Annars skulle jag garanterat vara stammis!